Varenda gång när jag passerar skylten ”Trängselskatt” får jag obehagliga rysningar i kroppen. Ett himla fult ord förresten. ”Trängsel” och ”skatt”. Två fula ord var och en för sig. Men när man sätter ihop det till ett ord blir det ännu värre. Smaka på ordet själv: ”Trängselskatt”. De som hittat på det begreppet måste ha haft en riktigt dålig dag på jobbet. Men nu är det så och när jag passerar ”Trängselskatt-skylten” med min nya Tesla får jag betala. Skandal, tycker jag! Jag skulle istället velat bli mött av ett: ” Stort tack TDS 880!!”. Jag gör ju något för att vi ska minska vårt fossilberoende. Jag borde bli hyllad som en vardagshjälte. Inte en som åker på en kollektiv bestraffning. Vi måste tänka om. Vi måste uppmuntra folket att tänka miljövänligt!

Det är samma som när jag är på återvinningsstationen. Nu står det personer där som ser till att jag verkligen inte lägger ner något obrännbart som ska läggas i brännbart. Att inte något kuvert hamnar bland tidningarna. Gör jag det av misstag så dyker de upp, de som jobbar där, och säger till mig med allvar och skärpa: ”Det där inte brännbart!”. Nu är det så att jag vill känna mig älskad på tippen också. Jag vill att de tackar mig för att jag valt att sortera mitt avfall. Att jag ändå åkt bort till återvinningsstationen. Och jag skulle gärna vilja ha en present, för det tycker jag att jag är värd. Jag är ju en god medborgare och goda medborgare ska ha det bra. Är jag galen som tänker så?

- Nej, inte alls. Till och med ganska smart om jag får säga det själv. Och jag är inte ensam om att tänka så. Det finns nämligen en stad i Brasilien som har som mål att bli världens miljövänligaste stad, de tänker så. De är på god väg att nå målet. De har tänkt precis som jag, alltså tvärtom. De har skapat hjältar. Hjältar som bryr sig om. 

Om den staden kommer jag att berätta mer om på min Trendrapport 2016 och en halv. Och inte bara om den staden utan om hur man bygger den grönsmarta staden. Välkomna! 

1 Comment